Aikidons ursprung

Från början var det samurajer som använde de tekniker vi använder idag inom Aikidon. Vapen som svärdet och staven användes i strid, kniven användes i närkamper. De rörelser man använder vid träning utan vapen idag är hämtade ur vapenteknikerna men har sedan anpassats för att fungera som självförsvar.

Morihei Ueshiba (O-Sensei) var en man som levde i Japan. Han började utveckla dessa gamla tekniker till att användas för självförsvar. Han hade sitt säte i Iwama by i Japan. Tyvärr dog vår upphovsman 1969 i hög ålder, men hans tekniker lever vidare och utvecklas fortfarande.

Inom Aikido finns inte något tävlingssystem utan var och en tränar för sin egen skull. Skämtsamt brukar vi säga att vi tränar med varandra och inte mot varandra. Som i de flesta andra kampsporter finns det i Aikido ett graderingssystem. Att gradera kan man se som ett ”kvitto” på att man utvecklats inom Aikidon, men detta är inget måste och vill man inte gradera så behöver man inte göra det. Graderingssystemet förklaras mer ingående på sidan graderingar, där finns också graderingskraven upp till 1:a kyu.

Etikett

(hur du beter dig under träningen)
När vi kommer in i träningslokalen (dojon) bugar vi mot Morihei Ueshiba (O-Sensei). När träningen skall starta sätter vi oss på en lång rad i ordningen höggraderade längst till höger och nybörjare längst till vänster. Detta hjälper till att visa nya deltagare var i gradering de övriga i klubben befinner sig. Efter att man samlat sig litet så har vi en hälsningssed som avslutas med ”One gai shimasu” (Onegajshimas) – En önskan/begäran om någonting (undervisning). Därefter startar själva träningen. Tränaren visar först tekniken. Därefter bugar man mot en träningspartner och tekniken tränas. När vi tränar och har fått en bestämd teknik att träna är det viktigt att det är den tekniken som visats som tränas och inte andra – för att undvika missförstånd och skador. Att motarbeta sin träningspartner med att hålla emot utan att tränaren speciellt bett om det är det samma som att förstöra träningen. Efter avslutad träning sätter vi oss på rad precis som innan träningen börjat och bugar igen på samma sätt. Vi säger då: Domo arigato go-sai mashita (Domo arigato goshaimasta) – Ett väldigt stort tack (artig form av tack så mycket). Sedan letar man upp den partner man senast tränat med och bugar samt säger tack eller domo.

Kom ihåg!

På mattan skall man vara observant på att den man tränar med är beredd på att tekniken startar. Det finns olika signaler för detta beroende på om det är handtekniker (taijutsu) eller vapentekniker (aiki ken, jo och tanto). (Det lär man sig efter hand). Om en teknik börjar kännas och man vill att den man tränar med skall avbryta en teknik – ”klappar man av”. Det innebär att man klappar med handen i golvet eller på t ex sitt ben. Man kan också ”klappa av” med foten. Tränar man med någon ny partner och man är nybörjare är det bra att tala om huruvida man kan falla eller ej. Det vägleder den man tränar med hur den skall avsluta sin teknik. Behöver man av någon anledning lämna dojon (lokalen) under pågående träning säger man till tränaren antingen före träningen eller i samband med att man skall lämna mattan. På internationella läger får man inte lämna mattan utan att man gjort tränaren uppmärksam på att man har för avsikt att avbryta träningen. Anledningen till att man behöver underrätta tränaren är att tränaren skall vara införstådd med att det inte är en skada som är skälet till varför man lämnar träningspasset. När man lämnar mattan bugar man mot O-Sensei innan man går av mattan. Denna hälsning är en liten gest av tacksamhet för det arbete som han lagt ned och för att vi fått ta del av hans kunskap.

I Aikido respekterar vi varandra, att vara vänlig och tillmötesgående gäller lika mycket på mattan som i livet utanför träningen!